Sixten var vår första hund, han kom in med den kärlek och värme husse behövde då läkarna sagt att whiplash-skadan aldrig kom att bli bättre, bara sämre. Att det blev just en Rotojet var en slump, ”gogglade” efter Amerikansk Cocker Spaniel och fann Kennel Rotojet´s hemsida. Jag kastade mig på telefonen och det fanns en hund kvar och det var Sixten. Åkte ut till Värmdö, (bodde vid denna tidpunkt på Östermalm i Stockholm) för att titta på hunden och träffa uppfödaren. Åkte hem, pratade med Benny och vi kom överens, vi köper honom. Jag ringer Karin och hon säger; - kom ut med handpeng så jag vet att du vill ha honom, det är ett par norrut som också vill ha honom. Gissa om jag kastade mig på bussen. Väl utkommen till Värmdö träffade jag Erik och gav honom pengar, han ringer till Karin och hunden var MIN!!

Det var med lite skräckblandade känslor jag åkte bussen tillbaka till stan den dagen. Hur skulle det bli? Vilket ansvar vi tagit på oss! Efter c:a 5 dagar kom Karin & Erik och levererade Sixten. Lyckan var fullkomlig. Genom Sixten fick vi världens bästa kompisar (Karin & Erik) jag fick dessutom en bacill, tror den heter utställningssjukan! =0)

Det första som hände var att Sixten vann valpklassen i Örebro och husse fattade ingenting, men lycklig var han. Vi körde sedan utställning ett bra tag, men att alltid stå 2:a efter Ragnar är ingen hit och efter detta så åkte pälsen och Sixten blev den familjehunden han var tänkt som. Jag fick 7 fantastiska år med Sixten sedan lämnade han mig, stilla och mycket värdigt i mitt knä och finns nu i mitt hjärta och själ 24 timmar om dygnet. Han springer omkring i högt grönt gräs i Nangijala och spelar boll med dem andra pojkarna……..